I januari ska ytterligare en ung, kreativ maskinentreprenör få äran att ta emot Stora Infrapriset på Stora Infradagen. Vår förra vinnare berättar hur han haft det sedan sist, vad som händer just nu på företaget – och vad han gjorde med prispengarna.
– Det är bra tycker jag, säger Johan Klarin Nilsson när vi når honom på telefon, nio månader efter att han blev ME:s åttonde vinnare av Stora Infrapriset.
Johan är vd på JKN Entreprenad AB i skånska Önnestad. Han berättar att företaget har märkt av det osäkra ekonomiska läget, särskilt hos samarbetspartner på byggsidan.
– Det är prisdumpningar på många håll. Men vi kämpar på och har att göra.
"Med medvetna satsningar inom teknik, utveckling och hållbarhet har Johan likt en racerförare tagit företaget från 0 till 90 miljoner kronor på tio år." Så löd motiveringen när Johan utsågs till vinnare av branschens mest ärofyllda pris och fick ta emot prischeck på 30 000 kronor.
– Det sitter inne på kontoret, jag har fått lite uppmärksamhet för det och det är många som tycker det är roligt. Det får man ta åt sig!
– Jag använde dem till sommarsemestern, det blev en bilsemester i Europa fjorton dagar med familjen. Då fick de tillbaka lite, de som alltid ställer upp för mig.
Johan Klarin Nilssons livsfilosofi är att ständigt söka nya utmaningar, vara positiv och se möjligheter, något som hjälpt honom bli en framgångsrik företagare.
– Vi provar nya grejer hela tiden. Det är nya produkter till kunder, nya arbetsmetoder till beställare i olika projekt som de har. Det ingår i vardagen att hitta nya lösningar.
I branschen är det ett stort elfokus just nu, konstaterar han. Mycket prat om elmaskiner, ellastbilar och laddstationer. Många möten om kommande projekt. På JKN Entreprenad finns ingen elmaskin ännu, även om man provat flera.
– Men kunderna är inte i läget att vilja betala ännu. Sedan har vi nästa utmaning, att få fram ström till arbetsplatserna. Det är ett jätteproblem, vi får knappt ström till bodarna.
För Johan är hållbarhet med i allt han gör. Han stöttar biobränsleproduktionen genom egen skog och har byggt upp en verksamhet för återvinning och cirkulär hantering av anläggningsmassor, för att nämna två exempel. Företaget jobbar kontinuerligt med återbruk. Och just nu pågår arbetet mot ett särskilt mål: ISO-certifiering. Johan är lite mer än halvvägs i processen.
– I min värld skulle det gå på en vecka, men så ser inte verkligheten ut. Det är en stor resa, och lite andra arbetssätt som kommer krävas. Vi vill att kunderna ska uppleva att vi strävar mot kvalitet, miljö och seriositet.
– Ja, vi jobbar mycket med att få en medvetenhet hos de anställda. Man tänker kanske på arbetsmiljö som något jobbigt, men det är ju något man har till vardags. På våra möten pratar vi mycket om tillbud, att man ska rapportera allt, litet som stort. Det trycker vi mycket på, och det börjar vi se resultat av.
Den senaste tiden har det handlat en del om vibrationer också, berättar Johan. JKN har haft besök av Arbetsmiljöverket, som hittade några saker för företaget att komplettera med, även om de över lag var nöjda med vad de såg.
– Vi jobbar mycket öppet, så intilliggande trafik är en stor risk. Vi måste också skydda schakter mot tredje man, se till så det inte kommer in obehöriga och trillar ner i groparna. Det finns också rasrisk i schaktdjup som vi måste tänka på.
Arbetsmaskiner och mobiltelefoner nämner han som en annan säkerhetsrisk. Det gäller att inte låta telefonerna stjäla uppmärksamheten, så att förarna kan hålla fokus på verkligheten.
När Johan tog emot sitt pris på Stockholm Waterfront i januari i år var det första gången han deltog i ME:s årliga branschevent. En trevlig tillställning, tyckte han, med chans att träffa många kollegor och få mycket bra information. Ett besök även nästa år ser han som en självklarhet.
På programmet för 2025 års arrangemang står bland annat entreprenörens roll i totalförsvaret om kriget eller krisen kommer.
– Det blir intressant att höra hur det berör oss maskinentreprenörer, tycker Johan.
HVO100 och hållbar klimatomställning är en annan programpunkt. På JKN Entreprenad har man egna tankar på sina depåer.
– Det är många som är motsträviga, men jag ser positivt på det. Vi kör mycket på HVO100, det fungerar bra.
– På lång sikt är det värt det, om man lyckas få betalt för det, men så är det inte alltid. Vi hade inte börjat om inte kraven kommit från beställare. Det är en kombination av krav och egna mål för att komma framåt.
Maskinentreprenörer är mer brottsutsatta än näringslivet i stort, visar ME:s senaste brottsrapport. Vad som ska göras åt det är ytterligare ett tema på Stora Infradagen nästa år.
– Det är mycket stölder av firmabilar, det har blivit en stor grej. Sedan är det bränsle som de stjäl, i tankar och maskiner.
Allting polisanmäls alltid, berättar Johan. Förr kom polisen alltid ut, men de senaste 5–6 åren har det inte sett ut så.
– Det är synd. Upplevelsen från de anställda blir att myndigheterna inte bryr sig, "varför ska vi anmäla?" Men jag vet att anmäler vi inte så finns inte brottet, och får vi upp statistiken blir de tvungna att prioritera det.
– Ja, snart har halva arbetslivet gått. Då är det bara 25 år kvar att jobba, vad ska man göra sedan?
Publicerad 24 October 2024